heljah

Förstår inte när eller varför allt kring mitt kärleksliv blev så komplicerat. Måste ha vart efter jojje för sedan dess har allt enbart gått utför. Allt är krångligt, tidskrävande och bara förbannat irriterande. När blev min inställning till detta så negativ, så negativ tt jag inte ens orkar engagera mig i männsikor som faktiskt väcker någonting inom mig.

Som min canadenasre tex. varför drar jag inte bara till London om han nu vill det, det kommer ju inte kosta mig en spänn och why not lixom. Vore ju smart att åka dit nu medans han fortfarande är i europa...snart befinner han sig i landet jag aldrig kommer besöka..så vitt jag kan tänka mig iaf.

Han väcker nått inom mig, vilket är konstigt..sex timmar spenderade vi tillsammans allt som allt..men det va nått. Det klickade för oss båda och det är så typiskt att hela jävla världshavet skall ligga emellan det. Hade världen bara sett annorlunda ut så kanske..men nu är allt komplicerat och om inte så gör jag det alltid mer komplicerat än det är.

Vill gå tbx till tiden då allt va roligt, spännande och enkelt..

Hej hopp, skapligt trött idag vill jag lova. Röjde runt på Berns & Köket i helgen och det va minst sagt händelserikt. Drack för mycket och rökte alldeles för mycket. Träffade en helt underbart skön kille, han har allt...tro mig. Men min vanliga tur gjorde att människan är bosatt i Canada...av alla ställen bor han i ett land jag ALDRIG kommer besöka. Är så typiskt mitt liv att träffa nån det verkligen klickar med och att han då bor på andra sidan världen...typiskt och jävligt irriterande

Han åkte igrå, till london..försökte få med mig dit vilket hade vart helt underbart. Men jag jobar så det finns inte på kartan att jag skulle kunna åka..men jag hoppas verkligen att jag får se hans vackra gestalt igen. Nästa höst börjar han sina juridikstudier i LA och hans vision är att jag skall åka dit efter  min examen och jobba..det är inte något jag planerat så vi får se om det enbart blir hans önskan..

Tänker på honom konstant dock..inte kul..inte alls

Ikväll händer det, jag skall ta mig i kragen och ge mig ut i stockholmsnatten. Efter att ha totalt grävt ner mig i jobb under det senaste halvåret så känns det skönt att bara dricka vin och skaka på rumpan för en kväll. Så har ni svängarna förbi Berns ikväll så titta in på ett gals eller två..jag är bruden som är drottningen på dansgolvet.

Fick höra av kära Scallis att jag minsan måste skriva en blogg varje dag så detta är tillägnat dig kexet. Har inte så mycket att orda om egentligen för just nu rullar livet bara på, mest av sig själv faktiskt. Rutinerna börjar göra mig galen och jag längtar efter att någon skall överraska mig rejält, riktigt slå omkull min annars så enformiga vardag. Men snart är plugget här och jag längtar, saknar min underbara lägenhet, alla sjuka kursare, kringlans goda kakor och studentpubens glada men blöta helger. Längtar och driver på tiden med piska för att allt ska gå snabbare.

Måste nog försöka jobba lite nu så ha en helt underbar dag vart ni än befinner er och drick lite öl och må bra!

Vilken galen dag, kom till jobbet imorse och allt va kaos. Det regnade igår ok..och i stockholm så bryter kaoset ut när det regnar så mycket. Man skulle kunna tro att värsta naturkatastrofen inträffat för stora handlingsplaner har startats för hur vi skall klara av händelsen om det skulle upprepa sig. Om det skulle regna lite med andra ord.

Det är faktiskt helt galet hur handikappade stockholmarna blir när något händer för mycket, som för någon vinter sen då det snöade ovanligt mycket i huvudstaden och kaoset bröt ut. Folk kunde inte gå ut och absolut inte köra bil för det låg ju stora vallar överallt som ingen kunde skotta bort. Haha, helt galet. Samma sak var det igår då jag skulle gå hem från jobbet och regnet stod som spön i backen, folk bara stod där under sina paraplyn och väntade på att bli räddade från de milimeterdjupa vattnet som rann över stockholms gator. Tror jag var den enda människan som faktiskt rörde mig framåt, trotsade regnet och fortsatte leva. Resten av stan stannade och jag blev förvånad imorses då människorna var borta. Trodde nästan att de skulle stå kvar även då..men de började leva så fort vattnet runnit bort och molnen spruckit upp..galet är det iaf.

Så nu skall alla avdelningschefer på mitt jobb utrustas med ficklampa, om strömmen skulle gå igen och de inte skulle hitta ut. Kom igen säger jag bara, hur har ni överlevt så här länge om ni inte kan klara er utan ficklampa, paraply och gummistövlar. Behövs det verkligen en handlingsplan för alla bagateller i denna värld. Kom tbx och klaga när det blir översvämningar och orkaner...för jag lovar att det kommer, vänta ni bara. 

Välkommen till min nya blogg!

Här skall skrivas..